Roadtrip vol. 3
Efter det lilla missodet med var kara van Beatrice lyckades vi genom nagon slags road assistence fa tag i en gratis hyrbil sa att vi skulle kunna kora ner igen. Man hade kanske kunnat tanka sig att man far en trakig bil utan nagot extra, men inte vi. Vi far en helt ny, blankande svart Holden 2010. Helt plotsligt kunde vi gasa fran noll till hundra pa tre sekunder (istallet for tre minuter, Bettan ar ingen blixt direkt), lyssna pa musik ur osprakande hogtalare och inte bli overrostade av en doende motor. Helt underbart.
Nu befinner vi oss i Surfers Paradise - en helt grym stad. Ryktet kring staden ar inte det basta, atminstone inte det jag hort, men jag tycker om den. Faktiskt har jag borjat fundera pa at flytta hit efter att ha bott i Sydney och jobbat ett tag, men det ar bara spekulationer an sa lange.
Ikvall ska vi och kalasa. Gardagen blev inte riktigt som vi tankt oss nar vissa i sallskapet (inga namn namnda grabbar...) borjade spela dricklekar i baren. Ha! Man maste faktiskt bara skratta at det. Alkohol rubbar bevisligen ens omdome en aning.
Nya bilen. Not too bad, hey?
/Mollan
Roadtrip vol 2
So, vad var det senaste jag berattade? Att jag var i Byron Bay tror jag bestamt. Det var hundra ar sedan och det har hant sa mycket sedan dess att jag blir stressad bara av tanken pa att borja knappa ner allt. Skrivkrampen skulle vara ett faktum.
Sammanfattning:
Efter Byron Bay akte vi till Brisbane. Dar gjorde jag (och killarna givetvis) nagot av det basta jag nagonsin provat - vi hoppade fallskarm. 14 000 feet upp, sedan rakt ner. Det var 60 sekunders fritt fall och sedan kanske 5 minuter av fantastiskt svavande over havet. Sagolikt!
Efter vart lilla dyk fran ovan styrde vi kosan mot Noosa. Vilken plats! Jag var lyrisk nar vi kom dit, medan killarna tyckte att det var pa tok for glassigt och snobbigt. Jag ville mer an garna satta mig pa ett fint place for en gangs skull, men killarna insisterade pa att vi skulle ga till en pub. Suck. Sa ar det att vara en minoritet.
Nasta stopp var Town of 1770. Egentligen var det inte en plats vi absolut ville besoka, men i Noosa traffade vi en man som erbjod oss att stalla vanen hemma hos honom over natten pa vag upp till Airlie Beach, vilket vi forstas nappade pa.
Nar vi kom hem till snubben (Will) fick vi svar dodsangest. Hans hem lag mitt ute i ingenting och vi borjade genast spekulera kring hur han skulle avsluta vara liv. Nar han dessutom helt oprovocerat sedan borjade prata om en man som hade dodat massa backbackers ville jag bara lagga benen pa ryggen och kubba. Scary shit.
So, next stop - Airley Beach. Jag tar det i punktform for enkelhetens skull:
- Vi har varit pa en tredagarstripp till Whitsundays och sett varldens vackraste strand - Whitehaven Beach. Googla direkt, den ar helt magisk. Fruktansvart rolig resa med helt galna manniskor.
- Extremt mycket fest och himlans mycket alkohol. Det blir till att laggas in pa rehab nar jag kommer tillbaka till Sydney. Min lever skriker efter time out.
- Vi har lekt leken "hanky spanky". Gar ut pa att man blir smiskad och sedan ska gissa vem som gjorde det. Smartsamt, kul och totalt meningslost.
- Grabbarna har druckit omanskliga mangder ol. Jag ar riktigt imponerad over deras kapacitet pa den punkten.
Nu kommer den stora skrallen: Var kara van, var alskade bil - Beatrice - har gatt och kollapsat. Vi sitter alltsa fortfarande i Airley och vantar pa att fa en hyrbil sa att vi kan borja aka nerat igen. Marko och Niklas far aka upp hit om tva veckor igen och hamta var stackars gamla Bettan. Wish us luck!
/Er Molly
Roadtrip vol. 1
Long time no see!
Oh boy, jag vet inte var jag ska borja.
Vi lamnade Sydney klockan tre pa eftermiddagen i onsdags. Var van (som vi dopt till Beatrice, eller "Gamla Bettan") brummade pa som hon skulle, dvs hogljutt.
Forsta stoppet var Newcastle. Nar vi kom dit var det svinkallt och helt kolsvart sa vi hade till en borjan lite problem med att hitta en lamplig plats att sova pa. Reglerna kring overnattning i bil/van ar stranga har, sa man kan alltsa inte bara stalla sig i vilken vagkant som helst. Hur som helst lyckades vi hitta Newcastles i sarklass basta plats. Uppe pa en klippa med utsikt over havet, over stranderna, med en vattenkran och med soptunnor omkring.
Niklas var en trott filur sa han ville helst inte ut och rulla hatt, utan mest bara ata och sen ga och lagga sig. Odet hade andra planer for oss fem. Det slutade med att vi gick ut och korde all in. Newcastle var inte en sadan quiet town som man hade kunnat tro.
Vi vaknade ganska sent pa torsdagen, oplanerade som vi ar, och var dessutom sega med att komma ivag. Nasta stopp var Coffs Harbor. Vi lyckades gora en favorit i repris och ankomma till malet nar det redan var kolsvart. Damn it. Denna gangen parkerade vi i ett naturomrade dar det fullkomligen kryllade av kangurus. Jag var sa nervos over att ga utanfor vanen nar jag var dar, kandes som att varenda orm i omradet skulle komma och ata upp mig. Ingen kisspaus for mig alltsa, ibland galler det bara att knipa.
Niklas och jag lekte diciplinerade pa fredagsmorgonen. Vi stallde vackarklockan, korde upp de andra tre och brummade ivag ganska tidigt. Det kan mycket val ha varit for att vart nasta Byron Bay - couldn't wait. Byron Bay ar som ett paradis. Alla ar sa trevliga att man skulle kunna rafsa ihop alla och bara ta med dem.
Pa kvallen gick vi ut och at med nagra nyfunna backpackervanner och gick sedan ut. Kalaskvall!
Idag har vi bara legat pa playan som strandade valar. Det har varit ultravarmt (ja Mikaela, jag anvander massor av solkram) i luften, men vattnet ar riktigt kyligt. Eftersom vi ar svenska vikingar hoppade vi dock i anda - det gallet att halla en viss image uppe.
Jag har aldrig langtat sa mycket i hela mitt liv efter en varm dusch. Det enda jag lyckats med ar enminutsavspolningar i iskallt vatten. Det skulle inte sitta helt fel att fa raka benen och schamponera haret lite, men det ar bara att bita ihop. Dock tror jag att vi ska aka till en campingplats ikvall for att duscha och sova, men man vagar inte hoppas for mycket. Kanske far jag vara saltig, svettluktande opch harig och dygn till.
Imorgon bar det av mot Nimbin och sedan Brisbane. Jealous?
/Molly
Off we go
Jag uppdaterar efter hand, nu ska jag packa vanen och och byta om till vara road trip-klader. Det kommer att bli episkt.
Hall utkik efter bilder pa vanen, de kommer sa smaningom.
Puss
Solen
Jag har de senaste dagarna gatt runt och huttrat som kall liten kattunge och tvingat Marko och Niklas att ta av sina jackor och ge dem till mig. Mitt syfte ar bara att ta reda pa om de ar gentlemen eller ej. En helt befogat undersokning fran min sida.
Solen verkar nu komma tillbaka till Sydney. Mina iskalla leder jublar. Jag kanner mig mycket forvantansfull infor var tripp upp langs kusten med vanen, eftersom temperaturen okar sa fort man aker norrut. Helt lovely.
I natt vaknade jag av att killarna kom hem fran baren (jag, Marko och Mikki gick hem tidigare eftersom vi nastintill somnade dar) och gormade "Chris puked on Bar Broadway, it was the biggest fucking puke I've ever seen! SO BIG!" Charming. Det ar sadana bra pojkar man bor med; belevade, delikata och fina.
Man blir lite forvandlad av att bo med endast grabbar. Ingen bryr sig om man rapar rakt ut, de hajjar inte riktigt poangen med att fixa sig i mer an tre minuter och de planerar absolut ingenting. Going with the flow, det ar min nya livsstil. An sa lange ar jag dock inte helt forvildad - jag har duschat varje dag sedan jag kom hit.
Vad hander i Sverige these days? Jag gissar att det rullar pa som vanligt. Folk har borjat plugga, flyttat till andra stader och planerar utlandsresor at alla hall och kanter. Lat mig veta om det hander nagot rafflande peops.
/Molly
Finally lite bilder
Nar jag sag operahuset pep jag och sprang omkring som en idiot. Lycka.
En pure aussie bbq. Korv, kott, bbq-sauce och potatissallad - allt pa en macka.
Vi var pa rugbymatch igar. Taggad som jag ar kom jag direkt in i hela "GO BUNNIES!"-mentaliteten. BASH THE SHIT OUT OF THE DRAGONS, YEEEEEEEAAAAAAAAH!
Vi forlorade.
Det tar for javla lang tid att ladda upp bilder, sa mycket talamod har jag inte. Lagger upp bilder pa var fina van sa fort jag bara kan.
Puss,
/Mollsan
Livsstilen
Igar var jag, Mikki och Cristoffer inne i stan for att jag skulle kunna visa dem runt lite. Jag hittade battre an jag trodde. Forst lyckades jag valja ratt buss dit, valde att ga av pa den station jag ville och sedan hittade jag till baren som Niklas syster satt pa. Ni kan kalla mig The Master of Sydney numera. Dock valde jag att vila min lever en aning och avstod frana att dricka Carlton Draught.
(Nej mamma, jag kommer inte att bli alkoholist.)
Killarna ar ganska matcho har. De har nagon teori om att tjejer vill bli raddade, nagot som jag mest blir irriterad pa. Jag och Hanna (Niklas syster) stod utanfor baren och tog det lugnt, varpa en hemlos man kom fram och fragade om vi kunde avvara en dollar. Han var inte hotfull pa nagot satt, men anda skulle tva stycken byggarbetare komma fram och dumforklara honom for att han "fragar tva tjejer om pengar bara for att han fuckat upp sitt liv". Men come on! Hade han varit ett problem hade vi val fragat er om hjalp? Jag ville nastan ge den hemlosa killen hundra dollar bara for att hamnas pa den otrevliga byggarbetaren.
Nu ska jag och Niklas forsoka ordna biljetter till morgondagens rugbymatch - Rabbitohs spelar. GO BUNNIES!
/Malin
I punktfom
Hejhejhejhej.
Jag har kant mig sa daligt organiserad de senaste dagarna att det kanns som att jag maste styra upp mig sjalv genom att skriva min update i en punktlista. Kanske underlattar det for eventuella lasare ocksa, so here we go:
- Vi var ute igar och det var himla roligt. Vi gick till ett stalle som hette "Goldfish", vilket jag tyckte var lustigt eftersom det ar mitt smeknamn. Det kan inte vara en dalig klubb om den heter Goldfish
- Jag har mer hemlangtan an jag trodde att jag skulle ha. Pa nagot satt var jag overtygad om att sa fort jag kom ivag skulle allt kannas lattare, men sa ar inte fallet. Jag saknar manga manniskor hemma tokmycket, ibland sa mycket att det gor ont i hela kroppen. Dock tror jag att det blir battre efter nagra veckor, jag maste bara komma in i lunken lite har.
- Markos bror Miodrag och kompis Christoffer har anlant. Lagenheten ar nu overbefolkad och kaosartad. Antagligen ar det bara att vanja sig med tanke pa att jag ska sitta i samma van som dem i tre veckor sen.
- Miodrags fot blev overkord igar. Den kanske ar bruten, det aterstar att se. Han blev forvirrad over vanstertrafiken och tittade at helt fel hall i gatan. Rackarns.
- Var van ('our van', inte 'our friend') ar fortfraande lika fin. Niklas gar ner mest hela tiden och for att se att den mar bra. Marko har foreslagit att den ska heta "Roger", nagot som jag staller mig skeptisk till. Den maste ha ett fint namn, typ "Sweetheart" eller "Baby". Nagot typiskt brudigt och larvigt for ratt kansla.
- Jag langtar efter uppdateringar fran Sverige. Kan inte alla bara skriva en mening om vad som hander hemma? I'm dying to know!
- Min australien-accent ar bristfallig, men jag jobbar pa det. Bland annat anvander jag mig numera av uttrycken "wanker" (uttalas wankah) och "fuckin' oaf". Yeah. Vanta bara, I'll get there.
- Jag, Marko och Niklas ska ta surflektioner tillsammans. Inom en mycket snar framtid kommer jag att vara surfmaster.
- Niklas syster kanske kan ordna jobb at mig pa cafet dar hon jobbar. Det vore helt fantastiskt. Har aldrig druckit sa god cappuccino som jag gor dar.
- Niklas ar den enda har som forstar mitt kaffebehov. Nar jag vaknar vill jag rusha in till stan for kaffe, medan Marko inte bryr sig alls. Marko foredrar varm choklad.
- Idag ska jag ge Miodrag och Christoffer en rundtur i Sydney. Haha! Eh... Har Niklas och Marko missat att jag har det samsta lokalsinnet i varldshitorien? Det ar inte for intet som jag kallas "Goldfish" och "Nemo". Det kommer sluta med att jag far ta en taxi hem. We're doomed.
Nu ska jag tillbaka till var overbefolkade lilla lagenhet och se om nagon har vaknat. Mitt koffeinbehov har borjat ge sig till kanna.
/Molly
Update fran Sydney
However.
Nu har jag har sovit som en idiot tva dagar i rad, mer an mormalt, men jag antar att jag behovde det. Jag var nog trottare an jagforst trodde nar jag kom hit, bade fysiskt och psykiskt. Det ar ganska jobbigt att komma till en helt nu stad och forsoka installera sig nagorlunda.
Sydney ar helt fantastiskt. Jag bor tillsammans med grabbarna (Marko och Niklas) plus deras polare som jobbar pa samma restaurang, men sa kommer det bara vara i ungefar en vecka till. Darefter ska vi ut pa roadtrip uppfor kusten:
Niklas och Marko har kopt en van. Inte en vanlig, trakig van, nejnejnej. En helt fantastiskt, fargglad, skruttig van som ska ta oss upp langs hela kusten. Vi ska aka till alla stallen vi kanner for (Brisbane, Surfers Paradise, Byron Bay, blablabla, random place, blablabla...)
Idag ska jag och Marko sitta i soffan och titta pa nagra trevliga filmer.
Fasisken vad knivigt det ar att forsoka skriva nagot inspirerande och fint nar man har lite halvbrattom. Nastintill omojligt. Jag ska snart fa igang min lilla darling-dator och langa upp lite bilder, ska bara fa tummen ur forst. Den som vantar pa nagot gott...!
/Er Molly
Hejhej Sydney
Flygresan. Har aldrig varit med om en sadan lang resa i hela mitt liv. Allt borjade med ett minst sagt tarfyllt hejda pa Arlanda. Jag ar en helt obotlig crybaby. Fran Arlanda bar det av mot Kopenhamn, dar jag bytte till Bangkok. Copenhagen-Bangkok var en helt valsignad resa - jag kan knappt forsta vilket flyt jag hade med sovandet. Vem lyckas egentligen sova i atta timmar pa planet? Jag har tidigare knappt kunnat sova i 20 minuter. Framsteg, Molly, framsteg!
I Bangkok forsokte jag hacka mig in pa deras natverk, men det gick inte alls. Den enda sida de ville lata mig besoka var sjalva flygplatsens hemsida och det var val kanske inte den mest lockande och inspirerande historian jag sett. Alltsa satte jag mig och redigerade bilder tills batteriet pa datorn tog slut istallet. Man gor vad man kan for att fordriva tiden.
Pa sista flygresan (Bangkok-Sydney) tittade jag pa tre stycken filmer, vilket underlattade. Dock verkade det som en omojlighet att kunna somna. Naivt av mig att tro att jag faktiskt kunde ha sadant flyt tva flighter i rad.
Nu ska jag slagga i nagra timmar for att sedan ga ut och ta en ol med killarna. Ar sa trott att man skulle kunna tro att jag blivit klubbad.
PS. Fy fan vad det ar irriterande att inte kunna skriva med de svenska specialbokstaverna. Jag ska starta min dator sa fort jag bara kan.
Simma lugnt!
/Molly
I'm off!
Om en timma bär det av mot Arlanda - oh holy smoke.
Är det inte helt rubbat?
Jag kommer att gråta som ett litet barn. Igen.
Jag låter lugn, men i själva verket springer jag omkring som en stressad idiot och försöker inse vad fan som händer.
Vad ska man säga? Hejdå Sverige, hejhejhej Australien.
IIIIIHHHHH!
/Malin - psykiskt stabil, verkligen.
Uträttat idag
Än så länge har jag idag:
- Kört två tvättmaskiner och hängt upp tvätten på tork
- Lagt fram kläder, plockat bort kläder, lagt till kläder igen och sedan tagit bort en gång till.
- Druckit kaffe. Antagligen mer än jag borde.
- Druckit något glas vatten. Antagligen mindre än jag borde.
- Ätit frukost (jag är rätt stolt över att jag åt trots nervositeten)
- Varit inne på facebook.
- Dammtorkat mitt rum. Skitsorgligt. Jag kände nästan för att lämna kvar dammet, bara för att det helt plötsligt kändes som en kär gammal vän.
- Fått en gråtattack.
- Stalk-ringt mamma för tröst.
- Stalk-ringt Isa för tröst.
- Börjat ringa Kajsa men insett att hon antagligen springer runt och blir nollad i Gävle.
- Packat mitt handbagage.
- Blivit förundrad över hur jävla ful jag är på mitt passfoto. Finns det någon som är snygg på sitt passfoto, låt mig veta.
- Lyssnat hundratjugotusen gånger på My Morning Jacket-låten "Librarian" och sedan Beyoncés låt "Honesty" lika många gånger.
"Honesty" är fantastisk tycker jag.
/Mollan
Dan före dan tror jag bestämt
Jag åker fan till Australien imorgon. Det är helt overkligt och jag lever fortfarande i förnekelse i en liten låtsasvärld.
Mitt hjärta är helt överansträngt av konstant kaninpuls, nervositet och känslostormar. Efter att ha gått i två månader och varit totalt överlugn (ja, oftast i alla fall) är jag nu som en höna på kokain - unstopable. Jag får tacka min lyckliga stjärna att min mamma är den mest rationella, hjälpsamma varelsen på jorden och kommer att styra in mig på rätt spår om jag ber henne. Det kan hon dock inte göra förrän i eftermiddag när hon kommer fram - jag är alltså lämnad till mitt stressade öde idag.
Ni känner igen mig på den galna blicken, det rufsiga håret och de psykotiska stresshandlingarna jag ägnar mig åt.
Jag återkommer med hur dagen artar sig.
/M
I övermorgon då
Mitt psyke är en salig blandning av separationsångest/lyckorus/rädsla/pepp/nervositet/galenskap/knasryck/skräck/förtjusning/ren lycka.
Borde jag söka hjälp eller är det här normalt? Kan man känna såhär mycket på en och samma gång? Jag ska fortsätta fixa inför resan idag, försöka få ordning på mig själv.
För det är ju skitenkelt när man snart får psykbryt och är redo för mentalsjukhus, verkligen.
/Molly
En bulle gjord av kärlek
