Avsked är inte min starka sida

Jag jobbade sista dagen på jobbet igår och det blev svårarae än jag trodde. Visst, jag är medveten om att jag är extremt gråtmild och förmodligen skulle fälla en del tårar, men att ta avsked ifrån alla på jobbet visade sig bli riktigt tufft. Dels tror jag att det beror på att jag börjar bli ordentligt nervös inför resan nu - det är faktiskt bara en vecka kvar tills jag åker - och dels för att jag verkligen tycker om mina kollegor.

Alla var så gulliga hela dagen. Jag börjar nästan darra på underläppen bara jag tänker på det, som den crybaby jag är. Tänka sig att jag lyckades hamna på världens jäkla bästa arbetsplats. Hur ska man kunna slå det?

Att jag grät när jag lämnade jobbet tyder på att det kommer bli ruskigt kämpigt på Arlanda. Förmodligen kommer min familj och mina vänner behöva knuffa mig med våld genom säkerhetskontrollen för att jag ska komma iväg. Sedan kommer jag vara den jobbiga tjejen som hulkgråter hela vägen till Bangkok, tjejen som alla bara vill spetsa med sina plastgafflar.

Nåväl, de får väl ha öronproppar.


/Molly



Kommentarer
Postat av: pia plopp

Honey, du kommer vara så adrenalin och endorfin hög på planet att allt känns helt utmärkt! You will love it!!

2010-08-21 @ 16:07:36
Postat av: Emelie

Hej!

Jag hittade precis din blogg genom kakhusets.se.

Säga hejdå till familjen på arlanda var nog det värsta jag har gjort i hela mitt liv (vill inte skrämma upp dig, bara förvarna och tipsa om vattenfast smink haha)

Iallafall! Min poäng var att när du tagit dig hit till världens bästa stad (33h flygtur ensam sthlm-sydney, been there done that) så kan du höra av dig om du skulle vilja ses för en fika eller öl vid bondi beach kanske? Prata om sverige och hur helt fantastsikt mycket bättre australien är!



Skriv på min (mycket censurerade och extremt dåligt uppdaterade) blogg eller maila om du känner för det!

2010-08-22 @ 18:31:43
URL: http://awfsome.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0