I övermorgon då

Jag åker i övermorgon.

Mitt psyke är en salig blandning av separationsångest/lyckorus/rädsla/pepp/nervositet/galenskap/knasryck/skräck/förtjusning/ren lycka.

Borde jag söka hjälp eller är det här normalt? Kan man känna såhär mycket på en och samma gång? Jag ska fortsätta fixa inför resan idag, försöka få ordning på mig själv.

För det är ju skitenkelt när man snart får psykbryt och är redo för mentalsjukhus, verkligen.

/Molly

Kommentarer
Postat av: Emelie

Åååh det är så jävla värt det! Bara att kunna gå till stranden whenever man känner för det känns fortfarande lika overkligt. (och ja, ryktet stämmer, aussie boys är så sjukt snygga. jag vet inte hur många gånger jag fastnat med blicken och bara stått och småflinat) Jag flyttade hit i februari men var hemma i stockholm i 4 veckor i somras för att söka arbetsvisum, så just nu söker jag jobb 24/7 typ. Bor för tillfället på UNSW campus i ett studentboende men börjar tröttna lite eftersom jag inte pluggar längre medan många av mina vänner sliter som små djur!

Vet du vart du ska bo än??

2010-08-26 @ 15:35:54
URL: http://awfsome.blogg.se/
Postat av: Kakan

Åh sockerhumla det kommer gå så himla bra! <3

2010-08-27 @ 08:16:56
URL: http://Javlarigavle.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0