Medeltida system
/Molly
Snubbla på mållinjen
Igår kväll satt jag framför datorn och skulle boka min biljett till Sydney. Jag var både tokglad, taggad, skitskraj, panikslagen och överlycklig på samma gång, men kände mig ändå lite lugn i att jag äntligen skulle få boka.
Trodde jag.
När jag hittat den biljett som verkade ultimat (både billig, bra tidsmässigt och med rätt flygplatser involverade) klickade jag in på den, glad i hågen. Då verkar det som att det inte går att fixa ett ombokningsbart alternativ! Hur är det möjligt? Precis när jag var helt säker och kände mig så nöjd över att jag hittat den perfekta biljetten, snubblar jag på mållinjen. Jag vill kunna boka om! Tänk om jag vill åka hem efter en månad? Eller ett år?
Det håller inte. Nu väntar jag spänt på svar från kundservice, för det måste finnas en lösning på det här.
Frustration!
I'm really going
Jag åker verkligen.
Oooh nu fick jag en rysning!
Byron Bay, hit ska jag med allra största sannolikhet.

/Molly - nästan omänskligt taggad
Det går vägen
FAN I HELVETE VAD KUL DET SKA BLI!
JAG VILL FORTSÄTTA SKRIVA MED VERSALER BARA FÖR ATT JAG ÄR SÅ TAGGAD! GAAAAAAAAAAAAAAAH!

/Molly - i extas
Dagens Australienfundering
I Australien finns det så bisarrt mycket farliga djur. Kolla in den här artikeln till exempel:
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article7032649.ab
Känns stabilt!
Down Under
Australien var det ja. Vet inte riktigt vad jag ska göra av mig själv när det gäller Australien. Ena sekunden är jag eld och lågor och helt överlycklig över att jag ska åka, andra sekunden får jag ångest över att jag ska lämna allt och bara dra till världens ände.
Jag skjuter allting framför mig hela tiden. Visumet är inte ett smack svårt att fixa, faktum är att det är galet enkelt. Ändå känns det som ett stort projekt. Det gäller försäkringen också. Hur enkelt är det inte att bara ringa försäkringsbolaet och kolla vad jag behöver göra? Så enkelt!
Jag är livrädd för att åka iväg själv, att kanske inte hitta ett jobb, att lämna mina vänner och familj, att inte hitta en bostad, att bli uppäten av hajar och boxad av kängurus.
Damn, jag får svettningar, ryckningar i ögonen och spasmer i armarna av det här. Mitt psyke och mina nerver är uppenbarligen inte tillräckligt tåliga. Hur ska det då gå down under? Blotta synen av en spindel kommer väl ge mig en hjärtattack och ett epilepsianfall. Det blir ju kul.
Snart börjar jag leva i förnekelse också: "VavadåAustraliennejjagvetintevadduprataromlämnamigifredhejdå"