Lökigt

Det var ett jävla inferno att komma till jobbet idag.

Först fick jag kubba á la Usain Bolt (med gymbag på axeln!) till tåget och svettades därför som en liten gris hela vägen. Mina försök att fläkta mig med en plastmapp hjälpte föga i den överhettade tågvagnen. Det dröp om mig. Jag ville kasta av mig alla kläder och öppna varenda fönster, men det var för trångt för att ens få av sig jackan. Därför satt jag där som en svettig maniac och försökte tänka på något annat än min lökiga rygg. 
    Tunnelbanan var som ett skämt. Det var så trångt! Självklart hamnade jag mittemot en stor svettig man med morgonandedräkt. Han stod som en bulldog och flåsade så intensivt att det blåste i mitt hår. Thank you, hade jag vetat att jag skulle hamna vid dig hade jag inte brytt mig om att föna håret! Varför lyckas man alltid hamna intill ofräscha människor när det är så trångt på tunnelbanan? Jag har då aldrig att få stå och pressas mot en hunk, utan blir alltid placerad tryckt mot en fet, hårig bringa. Just my luck!

Dagen jag lyckas hamna mittemot en väldoftande och snygg man ska jag fira i en vecka.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0