Pilgiftsgrodor och bartenders
Hört talas om Aquaria? Det är museet som ligger precis bredvid Gröna Lund och som har vattenfall på båda sidor av entrén. En fantastisk plats! Jag och min syster tog med lillebror dit idag och vi var nog mer exalterade än han över den simulerade regnskogen med åskväder, de extremt stora malarna (de ser ut som monster) pilgiftsgrodorna och pirayorna. När jag såg en clownfisk var fötjusningen tota: "DET ÄR NEMO!" utropade jag, men fick lägga band på mig för att inte trycka näsan mot akvarieglaset som ett barn och bilda ett moln av imma. Jag kände att jag kanske skulle ligga lite lågt efter att just skrämt slag på varenda barn, haj och sjöhäst med mitt utrop.
Vid hemkomsten från Aquaria trillade jag raklång ner i sängen och somnade efter bara ett ögonblick. Gårdagkvällen var inte speciellt intensiv, men faktum kvarstår att jag inte somnade förrän fyra och gick upp vid halv elva. Det hela började med att jag plus tre pumor till styrde kosingen mot stan för ett glas vin. Vi hamnade på en hotellbar, som nu med facit i hand, var ganska fancy. Jag beställde ett glas rött och väntade mig det vanliga: Bartendern slungar upp ett glas, sätter spinn på vinflaskans skruvkork i en rasande fart för att sedan vända flaskan upp och ner över glaset - allt för att vinna tid. På det här stället var inte läget detsamma. Han ställde frågan "har du något önskemål på vinsort?". Va? Försöker han testa mig? Måste jag svara något sjukt avancerat bara för att bevisa att jag är tillräckligt flärdfull för att sitta här? Jag svarade att jag ville husets, för jag kan knappt några vinsorter på rak arm. Han tar fram flaskan, visar den för mig och Kakan (vi står förbluffade) och fortsätter han med sina frågor: "Vill någon av er smaka på vinet?" Jag ville bara ropa "Men häll upp vinhelvetet, I DON'T CARE"
Nej, så otrevlig var jag verkligen inte. Bartendern var snäll och artig och han utförde sitt arbete med bravur. Good job.
Efter vår lilla vindrickarmysstund i baren åkte vi till Universitet, där det tydligen var något partaj i Allhuset. Det, måste jag säga, var det konstigaste kalaset jag närvarat vid på länge. Dock var det fruktansvärt billig öl (alla tummar upp!) och massor av skumma studenter att garva åt. Alla var så konstiga där de stod på dansgolvet och dansade på ett abstrakt vis. Vi satt och hade mycket roligt åt deras moves. Höjdpunkten var dock när en av dessa mystiska människor redogjorde för sina raggningstkniker precis bakom ryggen på oss. Det var det mest underhållande jag hört i hela mitt liv! Vi tjuvlyssnade som den värsta sortens spioner - jag ska berätta allt om mina nya kunskaper i ämnet "raggning" imorgon.
Nu ska jag dricka te och måla mina små naglar.
/Molly
