Kaffefylla

Nu känns det så bra. Jag är genuint glad, har en fin känsla i magen och lugn i skallen. Lugn i skallen? Hur som helst, det är så jag känner. Möjligtvis kommer jag inom en timme att freaka totalt igen över att jag ska åka, men det är så jag fungerar; hit och dit, upp och ner och fram och tillbaka. Schizovarning, for sure.

Jag är så duktig på att inte spendera! Det känns inte ens jobbigt längre, jag avstår med glädje (nåja) att shoppa saker på lunchen och att äta ute. Precis i början var det verkligen en prövning och ett test av min karaktär, men nu har jag på något sätt klivit över den tröskeln. Övervunnit the spending demon, kan man säga.

Gud vad förvirrad och snurrig jag låter. Tur att jag är fantastisk också, det gör att man kan låta mina störda sidor passera obemärkt.

Sorry, det är koffeinet som talar. Efter det här meningslösa snacket jag kört nu måste jag kompensera med ett djupt, högintelligent superinlägg om en stund.

Simma lugnt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0