Angry motherfucker

Dagen började dåligt och fortsätter dåligt. Jag går runt och är på asdåligt humör, känner mig vresig och lättirriterad. Det är dock inget jag visar utåt. Utåt sett är jag samma soliga person som jag alltid är på jobbet. Jag tar hand om fakturor med samma koncentration som vanligt, fastän jag egentligen vill gå och boxa på något. När människor kommer på besök avfyrar jag samma leende som alltid, när jag i själva verket vill väsa "go away". Jag torkar bord, tömmer diskmaskiner, byter lampor, sätter in papper i pärmar - allt på samma sätt som jag alltid gör. Fan vad jag är professionell.

Till råga på allt har jag en fuldag. Alla som någonsin haft en fuldag (de flesta hoppas jag, annars känner jag mig som ett offer) vet att det är något hemskt. Nu hade ju jag extremt dåliga förutsättningar idag eftersom jag hade typ 20 minuter på mig att göra mig i ordning för dagen, men det kan faktiskt hända ibland ändå. Man kan ha flera timmar på sig att göra sig i ordning och trots det bara känna sig som värsta äcklet. Sminket sitter dåligt, håret hänger platt som en död bläckfisk öer huvudet, ögonen ser trötta ut, huden är matt och flammig, man är missnöjd med klädvalet. Allt är fel. Det är som att varenda liten kroppsdel samarbetar för att man ska se så franstötande ut ut som möjligt. Thanks a lot, liksom.

Ska jag unna mig en ögonskugga bara för att dagen går så dåligt och för att jag är så ful, eller ska jag fortsätta vara en krigare och bara kämpa mig igenom dagen? Nu hoppas jag att Kakan läser mina tankar och hinner skicka ett sms till mig med texten "DON'T DO IT MOLLY!", för annars är risken ganska överhängande att jag knatar till Make-Up Store så fort jag får chansen. Kakan, du är den enda som kan stoppa míg. Jag ger dig fem minuter.

Jag ska hur som helst ut och cross-countryspringa med Kakan lite senare. Det borde förhoppningsvis röja undan de värsta obehagskänslorna. Dock kommer jag addera svett och rödflammigt ansikte till min fuldag och det suger en smula. Oh well, det kan knappast bli värre än det är nu.

/Molly


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0