Bikram igen
I måndags körde jag bikramyoga igen - how could I ever forget to mention that? Denna gång var det faktiskt lättare, jag klarade värmen på ett helt annat sätt och behövde inte lägga mig ner varannan sekund som en klubbad säl. Framsteg!
Trots att det kändes lättare denna gången hade jag ändå lite dödsångest med jämna mellanrum. Det är när värmen och smärtan i musklern översköljer en och man inte riktigt vet vart man ska ta vägen. Det är också rätt ångestframkallande att inte ha en klocka nära sig så man vet hur mycket tid det är kvar på det 90 minuter långa passet. Instruktören menar på att det är då meditationen börjar - när det känns allra jobbigast. Jaha, säger jag då. Då fortsätter jag väl då.
Det sinnesrubbade med bikramyogan är att man lider under passet - man vill fly från värmen, salen, svettet, stretchövningarna och smärtan. Ändå (och det är ett stort ändå) vill man verkligen gå dit igen. Man blir uppfylld av hur bisarrt det är att stå i en bastu och tvinga kroppen i omöjliga vinklar.
I'm hooked.
/Molly
Trots att det kändes lättare denna gången hade jag ändå lite dödsångest med jämna mellanrum. Det är när värmen och smärtan i musklern översköljer en och man inte riktigt vet vart man ska ta vägen. Det är också rätt ångestframkallande att inte ha en klocka nära sig så man vet hur mycket tid det är kvar på det 90 minuter långa passet. Instruktören menar på att det är då meditationen börjar - när det känns allra jobbigast. Jaha, säger jag då. Då fortsätter jag väl då.
Det sinnesrubbade med bikramyogan är att man lider under passet - man vill fly från värmen, salen, svettet, stretchövningarna och smärtan. Ändå (och det är ett stort ändå) vill man verkligen gå dit igen. Man blir uppfylld av hur bisarrt det är att stå i en bastu och tvinga kroppen i omöjliga vinklar.
I'm hooked.
/Molly
Kommentarer
Trackback
