Twentyseven days left
Som det är nu känner jag mig inte ett smack rädd för avresan om 27 dagar. Mer trött på Sverige än jag är nu kommer jag nog aldrig mer att bli. Det känns himla lägligt att flytta till andra sidan jorden och uppleva något annat än det liv jag lever just nu - jag omfamnar förändringar i form av någon känguru och giftspindel!
Ett år är så lång tid att det inte går att greppa, alltså kan jag inte känna panik över det. Jag lever med andra ord helt i förnekelse (eller ja, i alla fall i total omedvetenhet) för vad som komma skall, eftersom jag inte ens förstår. Det är rackarns skönt att för en gångs skull bara känna ren spontanitet - inga planer och inga måsten. Det enda jag vet kommer hända är att jag blir mött av Marko och Niklas på flygplatsen, efter det är allt oklart. Härligt eller kissa-i-brallan-läskigt?
För någon dag sedan kom jag på att jag förstås måste göra om mitt cv till engelska. Alternativet är liksom att knata in på någon passande arbetsplats, sträcka fram mitt svenska CV och säga:
- Use Google Translate, bitch.
/M
