Mitt liv är färgglatt
När man somnar vid ett på natten och går upp halv sju, borde man inte vara lite trött då? Jag är pigg och glad som aldrig förr, dels för att jag älskar mitt liv och dels för att jag sitter och dricker en härlig kopp kaffe. Det känns himla fint, jag är glad i själen idag. Inget speciellt har hänt egentligen, det känns bara som att livet behandlar mig jävligt väl just nu. Det är väl fantastiskt?
Igår var det Colour Explosion-skiva. Sminkningarna blev kalasnygga, både Flisan och jag var mäkta nöjda med vad vi (läs: jag) åstadkommit med våra ögon. Dock blev de inte så totalfreakade som jag tänkt mig, utan mest färgglada. Borde man inte alltid sminka sig så? Bara dra på alla färger man kan tänka sig! Världen skulle bli som en enda stor pridefestival.
Själva studentskivan rådde det lite delade meningar om. Jag hoppade omkring som en boll och var på bästa festhumöret, hade antagligen kunnat stanna till stängning. Flisan tyckte att det var det sämsta hon varit på ("musiken suger Molly. Ärligt talat, vill du stanna kvar? Ärligt") "VAAAAA?" ropade jag och skuttade runt lite till. However, jag var tvungen att ge med mig. Jag vet hur hemskt det är att vara tvungen att stanna kvar på ett ställe man tycker är tråkigt, när alla är taggade utom man själv. Vi tog alltså tunnelbananen hem till Flisan och hennes pojkvän.
Flisan fick så dåligt samvete över att jag skulle sova på soffan, så hon bjöd in mig att sova i samma säng som hon och pojkvännen. Om han hade hoppats få leka doktor med henne igår satte jag rå-stopp för det - cockblock var ordet. Jag ber om ursäkt för det, men tackar för att jag slapp sova på den sneda soffan. Jag skulle nog ha vaknat upp med skolios då är jag rädd.
All kärlek till Flisan för att jag slapp en sned ryggrad.
Igår var det Colour Explosion-skiva. Sminkningarna blev kalasnygga, både Flisan och jag var mäkta nöjda med vad vi (läs: jag) åstadkommit med våra ögon. Dock blev de inte så totalfreakade som jag tänkt mig, utan mest färgglada. Borde man inte alltid sminka sig så? Bara dra på alla färger man kan tänka sig! Världen skulle bli som en enda stor pridefestival.
Själva studentskivan rådde det lite delade meningar om. Jag hoppade omkring som en boll och var på bästa festhumöret, hade antagligen kunnat stanna till stängning. Flisan tyckte att det var det sämsta hon varit på ("musiken suger Molly. Ärligt talat, vill du stanna kvar? Ärligt") "VAAAAA?" ropade jag och skuttade runt lite till. However, jag var tvungen att ge med mig. Jag vet hur hemskt det är att vara tvungen att stanna kvar på ett ställe man tycker är tråkigt, när alla är taggade utom man själv. Vi tog alltså tunnelbananen hem till Flisan och hennes pojkvän.
Flisan fick så dåligt samvete över att jag skulle sova på soffan, så hon bjöd in mig att sova i samma säng som hon och pojkvännen. Om han hade hoppats få leka doktor med henne igår satte jag rå-stopp för det - cockblock var ordet. Jag ber om ursäkt för det, men tackar för att jag slapp sova på den sneda soffan. Jag skulle nog ha vaknat upp med skolios då är jag rädd.
All kärlek till Flisan för att jag slapp en sned ryggrad.
Kommentarer
Trackback
