Måndag - äntligen!
Något jag stör mig helt fruktansvärt på är människor som klagar på måndagar. Finns det något mer onödigt att klaga på egentligen? Det är en sablarns veckodag! I-landsproblem är inte ovanligt, men att klaga på att det är den första dagen på veckan tar ändå priset. Vad tänker ni göra åt saken?
Det mest irriterande med detta fenomen är att det är som att människor förenas i sin misär och hemska tillvaro på måndagar. Jag frågar "Hur är läget" (prutthurtigt) och den tillfrågade personen svarar "Ja, du vet. Måndag."
Nej, jag vet inte alls! Jag vet inte att du blir självmordsbenägen och deppig i början av varje vecka, för att det är fem ynkliga dagar till fredag och att hela livet känns överjävligt på grund av det.
Ärligt talat, lever man endast för helgerna har man allvarliga problem som man verkligen borde ta tag i. Dessutom tror jag inte att folk tycker att det är så hemskt egentligen, utan klagar bara för att de förväntas göra det.
Folk tycker att jag är lite jobbig när jag går omkring och smajlar på måndagmorgnar, but I don't give a shit. Jag tänker inte ansluta mig till deras livshatande lilla grupp.
(Vad aggressiv jag låter. Har måndagshatet tagit tag i mig med?)
/Molly
