Crescendo av vattenljud

I natt sov jag med sällskap - men inte vilket sällskap som helst. Jag sov i samma rum som ett akvarium med ett stort antal fiskar simmandes i det. Jag visste inte vad det innebar att ha fiskar som sovpartners, men det fick jag reda på i natt - den smärtsamma vägen.

När jag lade mig lät det inte så mycket om akvariet. Pumpen som förser fiskarna med syre gav bara ifrån sig ett ganska försiktigt porlande ljud. Piece of cake, tänkte jag, intet ont anande om vad som väntade. Efter att ha legat i sängen i ett par minuter kändes det som att pumpen fick extra energi - bara för att det var så tyst i rummet kändes det porlande ljudet helt öronbedövande! Det var som att pumpen jävlades med mig; "inte fan ska du få sova, dream on!". Jag lade kudden över örat, men det hjälpte föga. Vattenpumpen gjorde sitt bästa för att låta mig ligga sömnlös - det var som att hela havet stormade!

Jag blev nästan desperat - behövde fiskarna verkligen så jävla mycket syre? Vad händer om jag drar ur kontakten? Skulle de överleva, bara bli lite trötta? Eller ligga i dödskramper på botten av akvariet och kämpa för sina liv?

Nej, jag kunde inte dra ur kontakten. Jag skulle inte kunna ta död på ett helt fisksamhälle. Det skulle kännas som folkmord, god damn it. Det var bara att lägga sig under täcket, svälja sin stolthet och bittert viska till vattenpumpen: "So you win, vattenpump. You win".

/Molly




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0